Idag så skulle resan gå till Skövde med en arbetplatskonferens i morgon. När jag kom till Örebro så kände jag att jag mådde piss. Ångesten var så jävla jobbig så jag tänkte att det är ingen idé att chansa att fortsätta resan till Skövde. Så nu sitter jag och väntar på tåget som ska ta mig hem igen.
Det är jobbigt när man inte vet om och hur ångesten kommer. Man känner bara hjärtat skenar iväg och man får fokusera på sin andning. Förra veckan så skar jag mig själv. Finns en bild på det under inlägget som är lösenords skyddat. Lösenordet är 2010. Om ni nu vill se det.
Imorgon ska jag ringa till PSYK och fråga om råd. Kanske är en vårdepression på gång.
Vill tacka mina kollegor som har förstående för mitt mående. Samt min underbara man som får stå ut med mycket.
Älskar dig Magnus!!!!!
— Skrivit från min iPhone
Hej Jenny
Det var ett tag sedan jag var här så jag tänkte att det är dax att jag tittar in och ser hur du har det.
Ångesten du pratar om är hemsk, jag har likadant och det är skitjobbigt. Man är lyckligt gift med värdens goaste man har fina ungar och snälla vänner och ändå mår man skit en del dar. För mig är det värst på våren och hösten men jag kämpar på för vad ska man annars göra.
Hoppas du mår bättre snart.
Stor varm kram 🙂