Förlossningsberättelse

Tänkte summera lite hur min förlossning var och tiden före och efter.
Min graviditet var väldigt plågsam mot slutet. Hade ont av sammandragningar, förvärkar och foglossning.

2018-06-08

Den 8 juni hade jag tid hos min barnmorska, för kontroll av blodtryck och koll av protein i urinen, då jag hade tidigare haft högt blodtryck med +2 i protein.

Jag mådde väldigt dålig psykiskt av all smärta och var väldigt orolig över att inte veta när förlossningen ska dra igång. Är en människa som gärna vill veta saker i förväg. Min barnmorska såg hur dåligt psykiskt och fysiskt jag mådde, så hon ville inte att jag skulle vara själv, då ringde hon till Magnus som fick komma hem, sen skulle barnmorskan ringa förlossningen i Falun och fråga dom. Min barnmorska ringde tillbaka till mig och sa att vi skulle åka in till förlossningen för att rådfråga dom angående mitt mående och mitt höga blodtryck.

Kl. 16:21, så skrivs vi in på förlossningen. Inkommer i vecka 37+4, mår väldigt dåligt psykiskt och har smärtor i form av sammandragningar och foglossning. De gör en CTG som är normal. Vi får även prata med läkare om eventuellt igångsättning. Läkaren berättar att en igångsättning kan se på lite olika sätt och att det kan ta 1–3 dagar och det finns risk att förlossningen slutar med kejsarsnitt eller sugklocka. Då jag är förstföderska så kan det ta längre tid än för en som redan har fött. Jag vill ha en igångsättning trots riskerna och att det kan ta lång tid. De behövde först kolla hur min livmodertapp såg ut innan de kunde besluta om igångsättning.

KL 20:29, så kollar de min livmodertapp och den är mjuk, 3cm lång och öppen 1,5cm. Glatta hinnor.

Efter detta så beslutas det att jag kan få igångsättning med en 12 timmars ballong, s.k. ballongmetoden. Igångsättningen skulle ske på morgonen efter, då jag skulle få lite sömn.

2018-06-09

Natten hade varit godkänd. Sovit till och från hela natten.

De kollade mitt blodtryck på morgonen som var fortfarande lite högt. Fick 1 st Trandate 100mg för detta. Får även göra ett CTG inför igångsättningen, den är normal.

KL 09:55 så sätter de in en dubbelballong som får sitta max 12 timmar eller tills den ramlar ut av sig själv. Läkaren berättade att den ramlar ut när man har öppnat sig 3-4cm.

Efter ballonginsättningen så görs ett nytt CTG, som är normal.

KL 14:30, så har mer sammandragningar och de är mer regelbundna. Tycker smärtan är hanterbar. Känner tryck nedåt och bakåt. Har cirka 3 stycken sammandragningar/värkar på 10 minuter. Har fortfarande högt blodtryck, så jag får tre tabletter av Trandate 100mg, sen extra kontroll av blodtrycket.

KL 20:16, så tycker jag att sammandragningarna/värkarna har glesat ut lite.

KL 21:50, så tar de ut ballongen utan några problem. Det görs en kontroll av livmodertappen och den är 2cm lång och jag är öppen 6cm. Har en del sammandragningarna/värkarna med varierande intensitet. Jag erbjuds att sova över natten och börja med att ta fosterhinnorna på morgonen men jag vill fortsätta. Jag förflyttas till ett förlossningsrum för fortsatt handläggning.

KL 22:40, sätter de in en skalp på bebisens huvud för att ha koll på dennes hjärtljud.

KL 22:40, så tar de hål på mina hinnor. Blodigt fostervatten avgår. Efter detta så börjar sammandragningarna/värkarna blir värre.

2018-06-10

KL 00:08, så ber jag om smärtlindring. Jag får då lustgas.

KL 00:40, så görs ett CTG som är normalt. Jag är fortfarande bara öppen 6cm

KL 00:45, så får jag Syntocinon, alltså värkdropp.

KL 01:30, så får jag eda. Detta sätts in komplikationsfritt. Får dock några värkar under ingreppet så jag fick andas lustgas.

KL 02:00, så tycker jag att jag har fått god effekt av eda, men vill fortsätta med lustgas. De kollar mig och jag är fortfarande bara öppen 6 cm.

KL 02:30, så har jag mer ont och de kollar mig och nu har jag öppnat mig 9cm och nu känns värkarna rejält, men tycker att både eda och lustgasen hjälper.

KL 03:44, så blir jag tappad på 400ml urin. Jag kunde inte kissa pga. edan.

KL 04:20, så gör en ny CTG, värkarna ligger på 100–110, annars normal CTG.

KL 04:30, så är jag öppen 10 cm.

KL 05:46, så får jag krystvärkar.

KL 05:57, så föds en liten pojke på 43cm och väger 2460g.

KL 06:09, så får jag Oxytocin, pga. kvarvarande placenta, navelsträngen gick av.

KL 06:10, Placenta och fosterhinnor utkrystas till synes fullständigt. Uterus(livmodern) masseras och känns lite slapp. Riklig blödning från uterus fortsätter.

KL 06:25, så får jag Prostinfenem pga. kraftig blödning.

KL 06:30, tappar dom mig på urin 200ml.

KL 06:40, Förstärkt Synt. Dropp. 120ml/h och 2L.

KL 06:43, Förlossningsläkare tillkallas pga. blödning. Placenta har kommit tillsynes i sin helhet. Konstant massage utförs. I livmodern inget blödande rift. Med ringtång tas en mindre placentahinna ut. Oxytocin ger i extrados 2 gånger. Prostinfenem ges. Förstärkt oxytocindropp hängs. Hittills har jag förlorat 950ml blod. Bedöms som atoniblödning (när livmodern inte kontraheras ordentligt efter förlossningen).

KL 06:50, så får jag kateter. Hittills har jag nu förlorat 1500ml blod.

KL 07:05, Nu blöder jag bara sparsamt. Blodtrycket är 145/90.

KL 11:26, Blöder sparsamt. Förlorat hittills 1600ml blod.

KL 11:30, Flyttas från förlossningen till BB.

Vi blev tyvärr inte långvariga på BB, då Erik hade lågt blodsocker. Vi blev förflyttade till Neo. Där fick Erik glykosdropp och en sond som vi matade han med, men efter ett tag fick vi börja mata han med flaska och det gick bra.  Efter några dagar så blev han lite gul, men han behövde inte sola.  Jag mådde inte bra, var väldigt yr och svag i hela kroppen och det visade sig att mitt blodvärde var lågt, så jag fick både järn och en blodtransfusion. Efter blodtransfusionen så mådde jag mycket bättre. Då jag mådde så dåligt så valde jag inte att amma, vilken jag tyckte var rätt beslut. Erik låg på Neo och jag var inskriven på BB, då jag mådde som jag gjorde.

Nedanför ser man lite bilder från vår tid på Neo. Helt underbar personal.

Min summering av förlossningen var att det gick relativt snabbt, tanke på att de sa att jag det kunde ta 1–3 dagar när man gör en igångsättning. Sen att förlossningssmärtan och graviditetssnuvan försvann så fort han var ute. Jag skulle kunna föda barn hur många gånger som helst bara jag slipper vara gravid för det var riktigt jobbigt.

Här kan man se hur min förlossningsprocess var.

Etiketter: BloggErikFörlossning