Tänk om katter kunde berätta om sina liv? Då kanske vi skulle förstå deras märkliga vanor och oväntade bett bättre. Den här berättelsen låter dig komma din pälsklädda vän närmare.
Kapitel 1
7.00: Jag vaknar och min människa sover fortfarande. Dags att gå upp och förbereda sig för att jobba. Nån måste ju fixa mat, liksom. Jag jamade och drog min tass över hennes ansikte. Ingen reaktion. Jag såg att hennes fot stack ut under täcket och bet till. Äntligen vaknade hon! Vad skulle hon göra utan mig? Med svansen stolt i luften kollade jag köket.
Kapitel 2
7.30: Jag kommer in i köket och börjar med min rutin. Jag luktade på matskålen och smakade lite – men så kände jag doften av något godare. Hon hade ställt en tallrik på bordet, så jag klättrade upp på en stol för att kolla. Jag jamade för att påminna henne om att dela med sig! Jag föreslog en kompromiss: Jag skulle få allt på tallriken. Jag väntade inte på något svar. Vi var överens.
Kapitel 3
8.00: Jag sitter på kanten av toaletten med svansen rakt upp, blicken framåt, hållandes balansen och stirrandes på dörrhandtaget – det hjälper mig koncentrera mig. Min människa kom in. Våra ögon möttes och jag jamade irriterat. Jag försökte förklara: ”Låt mig vara i fred och knacka innan du går in!”
Nästa gång kanske jag missar. Hon borde uppskatta att jag använder toaletten.
Kapitel 4
8.10: Jag sitter i garderoben efter att ha gått igenom kläderna. Allt jag dragit ner är bedrövligt! Fullständigt ute, men det som finns kvar under mig är okej. Jag dekorerade kläderna med min päls.
Varför inte kalla det kashmir? Min människa närmade sig och himlade med ögonen. Vi har visst olika smak.
Kapitel 5
8.30: Min människa förbereder sig inför arbetet, men jag arbetar fullt med att sortera mössen. En röd, två grå, en i gummi… jag provade gummimusen och la mig för att vila. Min människa klappade mig innan hon gick. Jag låtsades sova, som om jag inte alls brydde mig om hennes kärlek. Hon är hjärtlös nog att lämna mig ensam igen Men det finns fördelar med att vara ensam…..
Kapitel 6
9.50: Jag bestämmer mig för att prova odling. Jag klättrade upp på bordet med den största växten, luktade på den och började spå mig med kronbladen: ”Den blir frisk, det blir inte…”
För att vara säker bet jag av alla kronblad som sa ”inte”. Kronbladen funkade, men krukan blev ett problem. Den föll i golvet spektakulärt.
Kapitel 7
19.00: Min människa är hemma. Jag sprang till henne, började spinna och strök mig mot hennes ben. Jag frågade henne vad hon tagit med åt mig idag.
Jag lade märke till en påse på golvet och befriade mig den på allt onödigt skrot. Jag klättrade ner i den. Den var väldigt bekväm! Jag hade länge velat ha en egen bostad. Det var en underbar gåva.
Kapitel 8
20.00: Jag går in i badrummet och hittar min människa i vattnet. Tanken slog mig som blixten.
”jag måste rädda henne!” Jag hoppade upp på badkarskanten och jamade för att varna henne. Inget hände. Jag drog i hennes hår med min tass och föll nästan i vattnet själv. Jag gick till dörren och löste och ylade om att bli fri. Listen funkade – min människa tog sig upp ur badkaret. Det gick!
Kapitel 9
21.13: Min människa skriver något på ”min dator”. Jag la mig i hennes knä. Hon klappade mig några gånger och stirrade sen på skärmen. Jag var obeskrivligt missnöjd. Jag klättrade upp på bordet, la mig över tangenterna och täckte skärmen med min svans.
”Om du vill fortsätta jobba måste du klia mig på magen först”. Ingen förhandling. Uppenbarligen ett rimligt villkor.
Kapitel 10
22.03: Min människa låtsas vara trött och kall. Hon låg i sängen och hade lindat in sig i en filt. Vem värmer sig så? Ansiktet blottar, fönstret öppet. Hon skulle aldrig klara sig utan mig. Jag värmde henne och spann en vaggvisa. Jag är världens omtänksammaste katt!
Färgläggning av en berättelse i appen Happy Color
Upptäck mer från Välkommen till JeLo
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.