Att vara förälder till ett barn med både medelsvår ADHD och Autism Nivå 1 innebär att man dagligen möter utmaningar som många andra inte ens tänker på. Det handlar inte bara om att barnet har svårt att sitta still eller att det är lite ”blygt” i sociala sammanhang. Det handlar om att barnets hjärna fungerar på ett annat sätt – och att vardagen ofta blir en hinderbana.
Barn med medelsvår ADHD kan ha svårt att reglera sin energi, sina impulser och sin uppmärksamhet. De kan vara sprudlande av idéer ena sekunden och fullständigt utmattade den andra. Att följa instruktioner, göra klart en uppgift eller komma ihåg vad som händer efter lunch i skolan kan vara otroligt svårt. Det är inte brist på vilja – det är brist på förmåga just då.
När barnet dessutom har Autism Nivå 1, kommer andra svårigheter in. Det kan handla om att tolka sociala koder, att förstå ansiktsuttryck, kroppsspråk eller att hantera förändringar. Rutiner är ofta livsviktiga. En inställd idrottslektion eller en förändrad matsedel kan vara tillräckligt för att hela dagen ska krascha. Barnet blir överväldigat, argt eller drar sig undan.
En vanlig skoldag kan bli en utmaning från början till slut. Ljudnivån i klassrummet, kravet på samarbete i grupparbeten, att snabbt behöva växla mellan olika uppgifter – allt detta skapar stress. Och den stressen märks inte alltid utåt. Ibland ”håller barnet ihop” i skolan, bara för att få fullständig meltdown när det kommer hem.
Många av dessa barn är också väldigt självkritiska. De märker att de inte fungerar som andra. De känner sig annorlunda, fel, trots att de gör sitt bästa varje dag. Det gör ont att som förälder se sitt barn kämpa så mycket bara för att ”fungera” i en värld som inte är anpassad efter deras behov.
Men det finns också styrkor. Barn med ADHD och autism har ofta en fantastisk fantasi, ett djupt fokus när de får grotta ner sig i något de älskar, och en stark känsla för rättvisa. De ser världen ur andra perspektiv – och det är en gåva.
Det vi behöver som samhälle är mer förståelse, mindre dömande. Vi behöver vuxna som ser barnet bakom beteendet, som vågar anpassa och vara flexibla. För de här barnen kämpar hårdare än vi tror – och det minsta vi kan göra är att kämpa med dem, inte emot dem.
———————–
Jag skriver det här inlägget inte bara som en iakttagare – utan som mamma. Min son har både medelsvår ADHD och Autism Nivå 1. Varje dag är en blandning av kärlek, oro, kamp och små segrar. Det gör ont i hjärtat att se honom missförstås, att se hur han kämpar för att passa in i ett system som sällan passar honom. Men det gör också hjärtat varmt att se hans styrka, hans skratt, hans sätt att se världen.
Han lär mig varje dag vad tålamod och mod verkligen är. Och även när det är tufft – för honom och för oss – så finns det alltid kärlek. En kärlek som aldrig tar slut, även när energin gör det.
Här är en dikt, från mitt hjärta till alla som kämpar – stora som små:
I en värld som rör sig snabbt och högt,
går du i din egen takt, din egen rytm.
Med storm i kroppen och tankar som flyger,
försöker du förstå det som andra bara ”vet”.
Du är inte fel – du är fantastisk,
bara född i en värld som inte alltid lyssnar.
Men jag lyssnar. Jag ser.
Och jag går vid din sida, varje steg, varje dag.
Dina utbrott är inte brist på uppfostran,
de är signaler från ett hjärta som försöker.
Och när du somnar i min famn,
så vet jag – det är vi mot världen.
Upptäck mer från Välkommen till JeLo
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Att barn med NPF får för mycket intryck är verkligen inget som de kan hjälpa. Är tufft för både individen men även de nära att se någon kämpa så hårt med saker runt sig som känslor och impulser.